I morgon tisdag ska en domare i Stockholms tingsrätt avgöra om det är sannolikt att det föreligger ett avtalsbrott mellan författaren Björn af Kleen och Carl Gripenstedt, baron och huvudägare till en av Sveriges största jordegendomar, Brevens Bruk. Det räcker alltså med sannolikhet för att boken sta stoppas. Skulle förlaget och författaren trotsa ett sånt beslut ska vite utgå, Gripenstedt har begärt att det fastställs till 1 000 000 kr. Detta är ingen liten sak. Så här ligger det till.
Björn af Kleen kontaktade Carl Gripenstedt för en intervju till boken Jorden de ärvde. Gripenstedt var mycket tillmötesgående, berättade öppenhjärtigt om sin verksamhet och särskilt mycket och gärna om det komplicerade förhållandet till sin far. Han tyckte till och med att det var OK att Björn deltog i begravningen av denne som ett led i arbetet med boken.
När Gripenstedt fick se de delar av texten i boken som byggde på intervjun med honom, ville han inte framförad sina synpunkter på mejl eller i telefon utan komma till Stockholm för att träffa både mig som förläggare och Björn. I telefonsamtal med Björn inför det mötet gjorde han då gällande att han och Björn hade ett ”avtal” som innebar att han hade rätten att avgöra om texten skulle vara med i boken eller inte. Ett sånt avtal finns naturligtvis inte, vare sig i skriftlig eller muntlig form. Genom att gå med på att intervjuas har Gripenstedt överlämnat sina utsagor till intervjuaren. Man kan inte både prata och tiga på en gång.
Vid mötet i Stockholm deklarerade både jag och Björn alltså att beslutanderätten över texten helt och hållet låg hos författaren och sen gick vi över till att diskutera själva texten. Gripenstedt framförde en rad synpunkter, både på egna direkta utsagor och på skildringen i stort. Senare framfördes ytterligare synpunkter vid två telefonsamtal. Vi tog hänsyn till de allra flesta av synpunkterna, särskilt de som gällde missupppfattningar men också såna som vi inte alls hade någon som helst skyldighet att efterkomma. Sammanfattningsvis kan man säga att Gripenstedt efter denna redigering framstår i en bättre dager än innan den gjordes.
Skälet till denna samarbetsvilja var dels att vi ville undvika en öppen konflikt, dels hänsyn till Gripenstedts personliga integritet. När denne i en sista runda började kräva ändringar i delar av texten som redan var genomgångna och därmed godkända, då sa vi stopp. Boken skulle tryckas och de nya ändringarna riskerade att vattna ur skildringen helt. Det fanns dessutom ett principiellt skäl: alla de intervjuade ska behandlas enligt samma principer. Med ingen av de andra intervjupersonerna har ett liknande missförstånd uppstått, trots att flera av dem har haft mycket kritiska synpunkter på texten.
Gripenstedt hotade då med juridiska åtgärder, en mejlväxling med hans advokat vidtog, där det bland annat hävdades att Björn af Kleen genom att använda bandspelare (under reportagets framväxt) skulle ha begått en brottslig handling. Detta var svårt att ta som något annat än ett hot, om det överhuvud skulle tas på allvar. Vi redogjorde för förloppet enligt ovanstående och efter en tids tystnad damp meddelandet från Stockholms tingsrätt ned. Gripenstedt hade först ansökt om att tingsrätten skulle stoppa boken utan att författare eller förlag skulle höras, vilket avslogs. Nu, efter utväxlingar av några repliker mellan de båda sidorna, ska alltså saken avgöras.
Domstolens beslut har stor principiell betydelse för villkoren för journalistiskt arbete. Om intervjuade personer har rätt att ångra sig utan andra skäl än att de känner sig ”obekväma” med texten, vilket är vad Grípenstedt har anfört, ändras arbetsförhållandena för journalister radikalt.
”Jorden de ärvde” har distribuerats till press och bokhandel. Vi hoppas att läsarna därmed ska få en möjlighet att själva bilda sig en uppfattning om Björn af Kleens arbete.
Er S
