Archive for mars, 2009

h1

Hälften så mycket pengar, dubbelt så smart

mars 25, 2009

Möte med Emilia och Alex från PR-byrån. Emilia känner jag sen hon var två år, men hon är inte rädd för mig för det. Nu ska de hjälpa oss med att göra så att folk fattar att Juli Zeh är lika fräck och smart som hon verkade arg i DN-intervjun i lördags. Mer marknadsföring för mindre pengar. Det smäller i april. Kolla på en husvägg nära dig. Eller parkbänk.

Er

S

h1

Rabattkriget

mars 23, 2009

Bokmarknaden darrar en smula, goda idéer borde vara eftertraktade – vad gör ”aktörerna”?

Jagar rabatter.

I Svensk Bokhandel berättar KF:s Medieenhet att de nu lägger samman alla sina verksamheter så att vi ska märka hur stora de är. Sen ska de gå till förlagen och kräva andra bullar, dvs billigare bullar.

Jag har varit med om det förr. Det påminner om den gamla goda historien om mannen som letar efter sin borttappade nyckel under gatlyktan, trots att han… ja, ni vet.

Rabattjakt. Försvarskrig. Vilken ”medieenhet” vänder sig med idéer till läsarna i stället, för att t ex öka efterfrågan. Bokia?

Er, S

h1

Fredag

mars 20, 2009

Uppringd av Svensk Bokhandel i morse. Varför ger förlagen ut så många självbiografier och memoarer. Frågan är berättigad, men den unga journalisten kan ju inte veta att jag fått den tio gånger under det senaste decenniet. Hon får mer synpunkter än hon ville ha, och när vi till sist kommer in på frågan om sanning i självbiografierna förstår jag att det är ”Gömda”-debatten som ligger och puttrar. Det visar att den var viktig och förmodligen inte kan avslutas än.

På eftermidagen på inspelning av Babel med Ann Heberlein. Daniel Sjölin sliter på ett briljant sätt ihop ettochetthalvt progam. Samtalet med John Ajvide Lindqvist är väldigt muntert, poängerna står som spön i backen. Allt annat är också bra. Men möjligen blir allt lite för kul; vilken kontrast om det plötsligt skulle bli på allvar, så allvarligt att publiken inte riktigt visste om det var tillåtet att applådera. Om inte Babel tar den risken, då gör ingen på TV det, trivsel kan en massa program skapa, tusen meter djup kan inte lodas upp på så många andra ställen.

Fredag nu, en bira.

Er S

h1

Hur ska man göra?

mars 18, 2009

Att förlägga kvalificerad översatt litteratur – vilken jävla ordradda, vi byter till: världslitteratur – är ett intressant slitgöra. Vanligen gnäller vi över alla bidrag som är för små eller uteblir eller som det är något annat fel på, men det är ofta bara ett sätt att undvika det verkliga problemet, som är följande: Hur skapar man de förväntningar på en bok, en författare, som gör att fler än de yrkesverkamma inom litteraturen känner en spontan nyfikenhet på dem? För det är inte förrän dessa förväntningar finns där som det finns en minsta möjlighet att bryta sig ut från det lilla, lilla kretslopp som består av recensioner, några sålda ex till biblioteken, några till särskilt berörda och så 10 ex på AdLibris.

Är detta bara en ny form av gnäll? Nej, om ni kunde föreställa er hur få exemplar man kan sälja av en världsförfattare som fått helsidor i dagspressen skulle ni förstå vad jag menade. För många år sen gjorde Göran Sommardal på radions Kulturredaktion ett program som hette Sämstsäljarna. Topplistan innehöll rätt många väldigt betydande författare, om man säger så. Nu är liten försäljning inget automatiskt kvalitetskriterium, men programmet tjänade som en illustration av förläggarens dilemma: man tar en författare som är mycket STOR i sitt hemland, litterärt och kommersiellt, och förflyttar honom/henne hit där han/hon blir väldigt liten, i alla fall kommersiellt. Det känns inte alltid bra, kan jag säga. Du låter översätta en tysk stjärna och vad som bli kvar i den svenska offentligheten är ett svagt minne: ”Jo, jag minns att jag läste en recension – eller om det var ett omslag jag såg på nätet eller…”

Vad gör man? Jo, jag har en idé om att man måste försöka skapa en närvaro av författaren i Sverige, dvs försöka förmedla något mer än bara en bok med två, tre års mellanrum. Det kan, som i fallet med Juli Zeh, handla om att intressera svenska kulturedaktioner för hennes artiklar och essäer. ”Åt helvete med autenticiteten!” hette en som DN publicerade för några år sen och som kan tas fram varje gång vi här i Sverige diskuterar förhållandet mellan sanning och fiktion i litteraturen, och det gör vi ju ganska ofta. Det kan, och nu kommer ett erkännande, handla om att upplysa journalister om att en av dem som kan kommentera Nobelpiset till LeClezio är hans goda vän och kollega Alain Mabanckou, eller man kan förmedla vilka tio böcker som Mabanckou tycker är de vikigaste som finns, allt i hopp om att när nästa bok av Alain Mabanckou kommer ska det liksom finnas en sorts kunskap om honom som kan slå om till förväntan.

Att hitta världslitteratur är ingen konst, den ligger därute och väntar. Att översätta och trycka världslitteratur är inte heller svårt, det handlar mest om pengar. Att finna läsare till världslitteraturen, det är det svåra, men egentligen det enda viktiga. Jag har aldrig träffat en författare av kvalitet som har sagt: tryck min bok! De säger alltid: sälj min bok! Ingen världsförfattare ska egentligen behöva utstå nesan att bli ett ”kommersiellt problem” i Sverige.

Er  S

 

 

S

h1

Om att redigera

mars 13, 2009

Jag har ägnat större delen av denna dag åt att redigera en roman. Den är skriven av Kjell Johansson som till min stora glädje frågade om jag var intresserad av att ge ut hans nya bok. Vi känner varandra sen hundra år, jag var länge en av hans stora beundrare (jag erkänner att några recensioner nästan kan ha uppfattats som lobbyism, men eftersom jag var en recensent utan makt, var det tillåtet), sen blev jag hans förläggare på Norstedts och var med om succéerna ”Huset vid Flon” och ”Sjön utan namn”. Och nu sitter jag böjd över texten i ”Karolus Karlssons liv och verk”.

När denna text når förläggaren har den lästs av många andra. Kjell har en grupp mycket närstående läsare som nagelfar texten ner på nivån för skiljetecken. Det innebär att man måste tänka igenom sina förslag till ändringar väldigt noga, för man kan vara säker på att någon annan redan har varit där och haft synpunkter.

Det hindrar inte att det är en märklig och mycket givande upplevelse att redigera hans text. Märklig därför att man kommer den så nära, givande därför att det är en en text som håller för hård granskning. (Och motsatsen är naturligtvis plågsam: en text som faller sönder när den synas. En text som inte håller för närsynt läsning. De flesta texter gör inte det, särskilt inte alla de tusen och åter tusen som aldrig når sina läsare.)

Kjell Johansson har ett språk som påminner om Ivar Lo: inget prål, men absolut hållfasthet. Det är det som som gör redigerandet till ett rent och skärt nöje.

Er S

h1

Kära läsare,

mars 11, 2009

Detta är det första riktiga inlägget på min egen blogg. De inlägg som ni kan ta del av nedan är skrivna som övningar, medan jag väntade på att tekniken skulle göra det möjligt att möta er på riktigt. Slut på torrsimmet.

Progamförklaring: här kommer ni att möta nyheter, åsikter, synpunkter om våra författare, av våra författare, om förlags- och bokvärlden – och kanske om en del andra saker också. Vi ska försöka rapportera om vad som händer med och kring våra internationella författare. När  till exempel Ingo Schulze berättar om varför han är så in i döden trött på frågan om vad han idag tycker om den tyska återföreningen så ska ni få reda på det här. Liksom om Alain Mabanckous och Juli Zehs framgångar med sina nya romaner. Vi drömmer om att det här ska bli en plats som det lönar sig att ta en paus på.

Det var allt för nu. I morgon börjar vi leva upp till de vackra orden. Välkomna tillbaka då.

Er,

Svante W

h1

Före Victoria, strax bakom Pia Sundhage och Marie-Louise Ekman

mars 9, 2009

Expressen rankar på Internationella kvinnodagen årets kvinnor och Ann Heberlein kan vara nöjd.  Åt Maud Olofsson och Robyn är inget att göra, men kronprinsessan och Mona Sahlin hamnar långt bakom. Expressens kvinnliga krönikörer är jury, det väger tungt. Dessutom meddelar Ann att hon är bjuden till rikdagens talman på vårmiddag. Hur ska det tolkas? Uppsugen av etablissemanget? De kanske bara vill veta vad som hände i malmö i lördags, Ann skriver om det i Expressen här.

Er

S