h1

Hur ska man göra?

mars 18, 2009

Att förlägga kvalificerad översatt litteratur – vilken jävla ordradda, vi byter till: världslitteratur – är ett intressant slitgöra. Vanligen gnäller vi över alla bidrag som är för små eller uteblir eller som det är något annat fel på, men det är ofta bara ett sätt att undvika det verkliga problemet, som är följande: Hur skapar man de förväntningar på en bok, en författare, som gör att fler än de yrkesverkamma inom litteraturen känner en spontan nyfikenhet på dem? För det är inte förrän dessa förväntningar finns där som det finns en minsta möjlighet att bryta sig ut från det lilla, lilla kretslopp som består av recensioner, några sålda ex till biblioteken, några till särskilt berörda och så 10 ex på AdLibris.

Är detta bara en ny form av gnäll? Nej, om ni kunde föreställa er hur få exemplar man kan sälja av en världsförfattare som fått helsidor i dagspressen skulle ni förstå vad jag menade. För många år sen gjorde Göran Sommardal på radions Kulturredaktion ett program som hette Sämstsäljarna. Topplistan innehöll rätt många väldigt betydande författare, om man säger så. Nu är liten försäljning inget automatiskt kvalitetskriterium, men programmet tjänade som en illustration av förläggarens dilemma: man tar en författare som är mycket STOR i sitt hemland, litterärt och kommersiellt, och förflyttar honom/henne hit där han/hon blir väldigt liten, i alla fall kommersiellt. Det känns inte alltid bra, kan jag säga. Du låter översätta en tysk stjärna och vad som bli kvar i den svenska offentligheten är ett svagt minne: ”Jo, jag minns att jag läste en recension – eller om det var ett omslag jag såg på nätet eller…”

Vad gör man? Jo, jag har en idé om att man måste försöka skapa en närvaro av författaren i Sverige, dvs försöka förmedla något mer än bara en bok med två, tre års mellanrum. Det kan, som i fallet med Juli Zeh, handla om att intressera svenska kulturedaktioner för hennes artiklar och essäer. ”Åt helvete med autenticiteten!” hette en som DN publicerade för några år sen och som kan tas fram varje gång vi här i Sverige diskuterar förhållandet mellan sanning och fiktion i litteraturen, och det gör vi ju ganska ofta. Det kan, och nu kommer ett erkännande, handla om att upplysa journalister om att en av dem som kan kommentera Nobelpiset till LeClezio är hans goda vän och kollega Alain Mabanckou, eller man kan förmedla vilka tio böcker som Mabanckou tycker är de vikigaste som finns, allt i hopp om att när nästa bok av Alain Mabanckou kommer ska det liksom finnas en sorts kunskap om honom som kan slå om till förväntan.

Att hitta världslitteratur är ingen konst, den ligger därute och väntar. Att översätta och trycka världslitteratur är inte heller svårt, det handlar mest om pengar. Att finna läsare till världslitteraturen, det är det svåra, men egentligen det enda viktiga. Jag har aldrig träffat en författare av kvalitet som har sagt: tryck min bok! De säger alltid: sälj min bok! Ingen världsförfattare ska egentligen behöva utstå nesan att bli ett ”kommersiellt problem” i Sverige.

Er  S

 

 

S

Annonser

One comment

  1. Svante Weyler!

    Jag har skrivit ett mail till ditt förlag, för jag skulle behöva ett råd om hur jag ska förfara med min avlidna (självmord) sons noveller, dagböcker etc. Det kom inget svar förstås, men det är just ditt förlag jag söker kontakt med och det har naturligtvis att göra med den profil du säger dig ha vad gäller litteraturen du publicerar.

    Jag tror att det behövs angelägen litteratur med psykiskt/psykotiskt/psykiatriskt innehåll. Någon påpekade att det nog var bättre att jag skickade in något till ett av de större förlagen, eftersom de har helt andra resurser att pröva ett nytt namn, men för mig kändes det alldeles galet att tro att jag hade något att hämta där. Min uppfattning var att ditt förlag skulle kunna ha en litet sökande hållning till att pröva något som hade låg inom verklighetens ram och just då psykisk sjukdom. Det måtte väl finnas massor med människor som skulle tycka om att läsa något annat än dessa elvatusen mordhistorier,som bara visar icke-bilder av Sverige och bekräftar fördomar. En verkligt god bok ska göra göra sin läsare klokare och insiktsfullare. Letar du verkligen efter dessa alster? Jag menar nu inte att du ska känna dig det minsta skyldig för överflödet av kriminalhistorier och deckare, men jag tror på fullt allvar att det finns en stor grupp människor som skulle älska att förstå sig själva och livet bättre genom att möta berikande litteratur. Nu är jag verkligen inte alls säker på att det jag har hittat är särskilt bra, men jag känner mig oerhört nonchalerad av att inte ens ha fått ett kort svar.

    Med vänlig hälsning

    Ann-Christine Janhagen Olsén



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: