Archive for maj, 2009

h1

Två dar på Facebook

maj 28, 2009

Jag har gått med i Facebook. Jag finns på Facebook, Välkommen till FB … hur säger man: i, på, med? Hursomhelst, det är inte svårt att förstå vari drogen består. Det känns som när man var rätt ung och hamnade på en klubb för lite äldre, fast tvärtom. Det är våra marknadsföringspraktikanter Sofia o Siri som för mig över och bortom alla gränser för mänsklig kommunikation. Responsen på den här lilla bloggen har ju varit över all förväntan så jag kan inte annat än tro att de har rätt. Och på youtube finns numera nåt som heter weylertv.

Fast jag tycker fortfarande att det bara är i Venedig och under karnevalen man har rätt att vara anonym …

er S

S

h1

Bloggen – mobben

maj 18, 2009

Jonas Gardell skriver mycket bra och tänkvärt idag i Sydsvenskan om bloggen som en plats för mobben, dvs människor utan namn som kan vräka ur sig vadsomhelst och som gör det. Det fick mig att minnas en sak.

För några månader sen skrev jag en krönika om Milan Kundera och kritiken mot honom för att han vägrade diskutera de anklagelser som riktats mot honom för att ha angivit studenter strax efter kriget i Tjeckoslovakien. Det blev aldrig riktigt klarlagt vad som hänt, Kundera reagerade med ilsken tystnad och vägrade bidra till någon upplysning. 

Det är naturligtvis lätt som svensk att sitta och döma om såna här saker – vi är ju inte prövade – och en känsla kan liksom växa fram av sig själv att det skulle ha varit svårt att bygga upp en angivarkultur i Sverige likt den som odlades fram under kommunismen. För den känslan finns det inga rationella skäl, men det finns inte heller – trodde jag – något som talade för motsatsen.

Men kort därefter fick jag höra talas om en sajt på nätet – Flash nånting – som alla som vill ha det senaste skvallret går till. Jag var nog den siste i hela Sverige som hörde talas om den, för den har många hundra tusen besökare varje dag, och så fort det dyker upp en ”profil” i pressen, misstänkt för att ha förgiftat grannens råttor, då spräcks anonymiteten inom minuter på denna sajt.

Ingen kan längre tro att inte förutsättningarna för en svensk angivarkultur finns idag, för en sån där skvallersajt är ju själva myllan. Tänk om kommunismen hade haft såna tekniska möjligheter till sitt förfogande.

er S

h1

En suck till

maj 13, 2009

Häromkvällen visade TV4 den tredje delen av Gregor Nowinskis film om familjen Bonnier – och den innehöll ingenting att jaga upp sig för, om det inte vore för det faktum att varenda sekund i den skulle kunna användas av familjen B i en egen reklamfilm. Och att den visades i deras egen kanal. Hade det varit Italien hade vi reagerat och sagt att det luktar en smula. Hade det varit Ryssland… Det fanns en plågsam sekvens i filmen när Expressens förre chefredaktör tvingades ta med alla barnen B – som var på ägarkurs – på rundvandring i tidningshuset. Strax innan hade vi sett dem äta lunch tillsammans med DNs nuvarande chefredaktör. Och snart sitter de i DNs styrelse och utser Torbjörn Larssons efterträdare. Mediamakt. Väldigt stor mediamakt.

Men KF, som ju äger rätt mycket media de med, vill inte vara sämre. I ett av de senaste numren av Tidningen Vi bistås KF-chefen en underbart hyllande skildring av Bertil Torekull. Italien… Jag tycker inte att sånt går an. Jag tycker att självberöm luktar illa. Jag kommer aldrig att intervjua mig själv på denna blogg…

Er S

h1

Ta hem allihopa!

maj 9, 2009

En vän till mig berättar att DN beslutat att ta hem sin Berlinkorre och aldrig skicka dit nån mer. Så bra. Stäng det fönstret, stäng alla fönster, kalla hem Nathan Schachar också, han bara ränner runt i Mellanöstern hela tiden. Kapa telefonledningen till Anna Koblanck på en gång, visserligen bara en stringerledning, men alla ledningar som kan kapas ska kapas. Skicka bara iväg folk till platser där det redan brinner, det blir bättre bilder. Resten av journalisterna kan samlas i Torbjörn Larssons sommarträdgård på Dalarö och berätta för läsarna vad de ser när de tittar ut över fjärden.

Er S, just hemkommen från en håla i sydvästra Tyskland

h1

Examen

maj 7, 2009

(Torsdag) Examen pa översättarseminariet. Ingen kommer att fa se utskriften av första versionen med de underbara misstag som jag gjorde där men nu räddats fran. Den amerikanske översättaren John Woods (”Varför blev du översättare?” ”Writer’s block”) som tidigare givit sina läsare i Mid West – det är hela tiden dem han refererar till när han behöver hjälp med översättandet av allt ”crazy european” –Thomas Mann och Arno Schmidt (ungefär det mest motsatta man kan tänka sig) tackade av författaren som i sin tur försökte beskriva hur rörd han blev av vara mödor. Ingo Schulze har ett sällsynt tätt förhallande till sina översättare. De flesta av oss känner honom väl personligen och nästan alla har varit hans introduktörer under de manga utlandsresorna. Den som läst Mobilen, den förra boken pa svenska, vet vilka äventyr de där resorna kan ge upphov till.

Nu är det slut pa klosterlivet, nu ska det skrivas skrönikor för radion och stolpar till föredrag om Peter Nilson, vars makalösa rymdäventyr Nyaga utgjort kvällslektyr under veckan. Vem läser Peter Nilson idag? Hur kan en av Sveriges djupsinnigaste författare glida in i glömskan? Pa söndag i Göteborg ska jag göra ett försök att lyfta ut honom därifran tillsammans med hans gode vän, fysikern Bengt Gustafsson.

Er

S

h1

Vet ni hur tjeckoslovakisk grön läsk smakade?

maj 6, 2009

(Onsdag) Det fanns gul läsk, och svart läsk och sen grön. Det var allt. Den gröna var olidligt söt, och otroligt god. Tomas fran Prag hjälper oss andra att fatta den tvetydiga charmen hos kommunistisk kolsyrad saft. Lidia fran Ungern förklarar hur en sightseeingbåt i Budapest angör en brygga. Och Ingos Schulze lägger outtröttligt ut realsocialismens alla underligheter för oss. Det är dag tre på översättarseminariet i Straelen, sydvästra Tyskland. Världen har stannat utanför det urgamla huset vi är inhysta i, här innanför finns inte en detalj för liten att fördjupa sig i. Min danske kollega tycks vara ett språkgeni, han bör avtackas i ett efterord. Polacken bidrar med ljuvlig humor och fransmannen drar hela tiden anekdoter. (”En ryss och en östtysk hittar en skatt. Vi delar broderligt, föreslår ryssen. Nej, hälften var, svara östtysken.” Inte helt ny men bra ända.) Elisabeta fran Makedonien har sa djup röst att man inte hör vad det är hon frågar. Italienaren hittar vad som helst pa Internet, visar stolt upp Kinderschokolade. Finnen måste veta om bilen är han eller hon, annars går det inte säger han, och koreanskan betygar att hon inte har nåt problem med alla fräckheterna, ”inte nu längre” i alla fall. Grekiskan är avundsjuk på svenska översättarersättningar, och Ramon fran Barcelona bjuder pa en runda om Messi gör sitt jobb i kväll.

Er S

h1

Varför en sköldpadda?

maj 6, 2009

Tisdag. Nu börjar översättarseminariet pa allvar. Ingo Schulze berättar att allt berodde pa en avsliten hälsena under fotbollspelande i Rom. Tvingad till orörlighet greps han av skrivlust. Men det maste ga fort, ett kapitel om dan, mycket dialog. Vad gör man da? Man tar en myt: Adam och Eva. Sen tidigare bar han pa idén att skicka en damskräddare – Adam – fran den östtyska landsorten till Balatonsjön i Ungern under sommaren 1989. Strange idea, men den funkar. Romanens fraga är naturligtvis: var ligger paradiset, här eller där?

Nu sitter vi där med vara fragor. Varför tar Adam med sig en sköldpadda? ”Jag ville bryta av mot mytens högstämdhet med nagot lagt, men gillade inte tanken pa en orm pa resan. Dessutom rör sig en sköldpadda väldigt langsamt, en bra kontrast mot historiens höga hastighet den sommaren.”

Kapitel för kapitel, ibland ord för ord, gar vi igenom romanen. Jag maste kanske ändra kapitlet ”Uttaget” som jag tycker hade sa fina bibliska konnotationer, till ”Flytten” för nu säger Ingo att sa javla högtidligt är det inte när Evelyn drar. Översättarna ar hängivna människor, men väldigt sakliga. Gemensamt bestämmer vi vilka nyanser som man maste sta ut med att förlora och vilka som kan räddas. Det är mycket försvunnen DDR-verklighet som förs in i nutiden. Ett slags museum skapas.

Vi sitter mitt i det extremt välmaende Tyskland, krisen syns bara i tidningarna, men man säger att den kommer krypande hitat ocksa. Och det är klart att nat sant som ett europeiskt översättarcentrum kan drabbas, men det känns otroligt avlägset. Snart dags för nästa seans.

er S