Archive for oktober, 2009

h1

Inget ont som inte…

oktober 26, 2009

har något gott med sig: den första upplagan av Björn af Kleens ”Jorden de ärvde” tog slut på en vecka, och ännu har boken inte recenserats (rec.dag 7/10).  Här kann man tala om verklig rättvisa. Nya böcker på gång.

Och så en pangrecension av Ingo Schulze i DN i lördags, efter att det varit så trögt att få upp intresset i Sverige för honom. I GP skriver han själv om demonstrationerna som ledde fram till murens fall. Den första artikeln stod införd i början av oktober, den andra kommer lagom till 20-årsjubileet den 9/11.

Och så till sist: Andreas Ekströms ”crowd funding”  av sin nya bok om Google röner också uppmärksamhet, kolla hans egen blogg andreasekstrom.se. Det svänger lite nu.

Er S

Annonser
h1

Crowd funding – eller alla idéer är bra utom de dåliga

oktober 23, 2009

”Vi hade inte väntat oss så mycket motstånd”, sa en representant för Google under ett seminarium på bokmässan i Frankfurt nyss, och meddelade sen att de ”avstår” från den europeiska litteraturen i sin dammsugning av världens alla böcker. En klassisk kulturkrock och ännu ett exempel på att Google förtvivlat försöker begripa världen samtidigt som man vill behärska den.

Det var just såna saker som fick mig att be Andreas Ekström, journalist på Sydsvenskan och lidelsefull nätmänniska att skriva ett reportage om Google. Vad håller de på med? Hur funkar de? Vill de lägga informationsvärlden under sig? Eller är de bara naiva, men egentligen goda?

Andreas har satt igång. Idag! Och på sin blogg (länk härintill) berättar han om det samt om det verkligen nya: eftersom jag inte har stålar nog att finansiera alla hans ambitioner, vänder han sig till publiken: den som vill hjälpa honom att tränga djupare in i Googlegrottan kan bli medsponsor. Fräckt. Boken – Google-koden – kommer i vår.

 Er S

h1

Nu kan ni läsa boken – och döma själva

oktober 20, 2009

Tingsrätten avvisade kravet på att ”Jorden de ärvde” av Björn af Kleen skulle stoppas. Det borde betyda att saken är över, men det kanske bara var första ronden. Gripenstedt meddelade via sin advokat att de ska fundera några dagar om de ska stämma oss på riktigt i stället.  Under tiden är vi alltså fria att distribuera boken och jag hoppas att man nu kommer att se att detta inte är en skandalös historia, skriven av en journalist som i hemlighet tagit sig in på en baronbegravning, utan ett gediget arbete om en grupp människor med stor betydelse trpts deras ringa antal.

Det blev, i sista stund kan man tycka, ett stort intresse för denna rättssak, trots att det principiellt viktiga borde ha varit uppenbart för var och en från början. Vi är vansinnigt lättade över att nu få försvara boken i offentligheten i stället för i rätten, den senaste tidens känsla av overklighet viker. Trodde du på allvar att boken kunde stoppas, frågar man mig. Jag kunde i varje fall inte vara säker på motsatsen, mig veterligen har det aldrig  tidigare funnits liknande fall. Då kan allt hända.

Er S

h1

Om ett försök att stoppa en bok

oktober 19, 2009

I morgon tisdag ska en domare i Stockholms tingsrätt avgöra om det är sannolikt att det föreligger ett avtalsbrott mellan författaren Björn af Kleen och Carl Gripenstedt, baron och huvudägare till en av Sveriges största jordegendomar, Brevens Bruk. Det räcker alltså med sannolikhet för att boken sta stoppas. Skulle förlaget och författaren trotsa ett sånt beslut ska vite utgå, Gripenstedt har begärt att det fastställs till 1 000 000 kr. Detta är ingen liten sak. Så här ligger det till.

Björn af Kleen kontaktade Carl Gripenstedt för en intervju till boken Jorden de ärvde. Gripenstedt var mycket tillmötesgående, berättade öppenhjärtigt om sin verksamhet och särskilt mycket och gärna om det komplicerade förhållandet till sin far. Han tyckte till och med att det var OK att Björn deltog i begravningen av denne som ett led i arbetet med boken.

När Gripenstedt fick se de delar av texten i boken som byggde på intervjun med honom, ville han inte framförad sina synpunkter på mejl eller i telefon utan komma till Stockholm för att träffa både mig som förläggare och Björn. I telefonsamtal med Björn inför det mötet gjorde han då gällande att han och Björn hade ett ”avtal” som innebar att han hade rätten att avgöra om texten skulle vara med i boken eller inte. Ett sånt avtal finns naturligtvis inte, vare sig i skriftlig eller muntlig form.  Genom att gå med på att intervjuas har Gripenstedt överlämnat sina utsagor till intervjuaren. Man kan inte både prata och tiga på en gång.

Vid mötet i Stockholm deklarerade både jag och Björn alltså att beslutanderätten över texten helt och hållet låg hos författaren och sen gick vi över till att diskutera själva texten. Gripenstedt framförde en rad synpunkter, både på egna direkta utsagor och på skildringen i stort. Senare framfördes ytterligare synpunkter vid två telefonsamtal. Vi tog hänsyn till de allra flesta av synpunkterna, särskilt de som gällde missupppfattningar men också såna som vi inte alls hade någon som helst skyldighet att efterkomma. Sammanfattningsvis kan man säga att Gripenstedt efter denna redigering framstår i en bättre dager än innan den gjordes.

Skälet till denna samarbetsvilja var dels att vi ville undvika en öppen konflikt, dels hänsyn till Gripenstedts personliga integritet. När denne i en sista runda började kräva ändringar i delar av texten som redan var genomgångna och därmed godkända, då sa vi stopp. Boken skulle tryckas och de nya ändringarna riskerade att vattna ur skildringen helt. Det fanns dessutom ett principiellt skäl: alla de intervjuade ska behandlas enligt samma principer. Med ingen av de andra intervjupersonerna har ett liknande missförstånd uppstått, trots att flera av dem har haft mycket kritiska synpunkter på texten.

Gripenstedt hotade då med juridiska åtgärder, en mejlväxling med hans advokat vidtog, där det bland annat hävdades att Björn af Kleen genom att använda bandspelare (under reportagets framväxt) skulle ha begått en brottslig handling. Detta var svårt att  ta som något annat än ett hot, om det överhuvud skulle tas på allvar. Vi redogjorde för förloppet enligt ovanstående  och efter en tids tystnad damp meddelandet från Stockholms tingsrätt ned. Gripenstedt hade först ansökt om att tingsrätten skulle stoppa boken utan att författare eller förlag skulle höras, vilket avslogs. Nu, efter utväxlingar av några repliker mellan de båda sidorna,  ska alltså saken avgöras.

Domstolens beslut har stor principiell betydelse för villkoren för journalistiskt arbete. Om intervjuade personer har rätt att ångra sig utan andra skäl än att de känner sig ”obekväma” med texten, vilket är vad Grípenstedt har anfört, ändras arbetsförhållandena för journalister radikalt.

”Jorden de ärvde” har distribuerats till press och bokhandel. Vi hoppas att läsarna därmed ska få en möjlighet att själva bilda sig en uppfattning om Björn af Kleens arbete.

Er S

h1

Länge sen

oktober 6, 2009

Mässan tog musten ur en. I nästa vecka kommer de sista höstböckerna från trycket. Det blir ett väldigt liv. Adeln kommer att rasa. Kärleksskildringarna blir sig aldrig mer lika. Somaliland erkänns, äntligen.  Det finns romaner som låter så här. Tungt. Snart är det nya mässor. Bara för förläggare. I Frankfurt. Sen kommer listan med vårböcker. Då rasar adeln igen. Eller Google, den nya adeln. Sen är det jul.

Er S