h1

…fortsätter ännu bättre

november 3, 2009

Deckarakademien nominerar Deon Meyers andra deckare, Jägarens hjärta till The Martin Beck Award. Ett pris skulle betyda hur mycket som helst. Alla talar om deckarvågen, ingen talar om hur otroligt svårt det är att få annat än svenskt att flyta upp i den vågen. Strålande recensioner för Meyer överallt, där han har recenserats, trögt, trögt i bokhandeln. Deckarakademeien kanske kan få det att lossna.

Och så mejl från Frankrike om att bud är på gång på Ann Heberleins Jag vill inte dö…. Då kan den börja rulla på allvar  i utlandet. Nu Umeå och två föreläsningar tillsammans med Ann. Vi kör om vansinnet på universitetet och Gud och trösten på kvällen i – Vasakyrkan.

Er S

Annonser

5 kommentarer

  1. Och den nya, ”Karoonag”, kom nyligen upp på hyllorna på hemmaplan. Verkar sälja bra.


  2. Tor, kan den heta Thirteen hours på engelska? Hans ”nya” kom just i ett förhandsex under det namnet. Svante


  3. Hej, nej ”Thirteen hours” är ”13 Uur” på originalspråket. Så vitt jag kan förstå har inte ”Karoonag” kommit på engelska än. Det är en novellsamling. Sju berättelser.


  4. Grabben skriver som en tok – nu gäller det bara att få upp de svenska läsarna i samma tempo. Hur uppmärksammad är han i Sydafrika? Vilka läser honom? Också svarta läsare?


  5. Jag har en känsla av att han är rätt välkänd i Sydafrika. Läsarna har jag svårt att säga något om.

    Jag tror att man kan få Sverige att upptäcka honom genom att understryka det afrikandiska i hans litteratur. Vad vet svenska läsare om afrikanderna, förutom att de älskade att slå svarta demonstranter över ryggen med käppar och skjuta gummikulor i townshipen?

    I Sverige gick det för några år sedan en våg av intresse för Östtyska erfarenheter som inte hade med förtryck att göra. Vi hade lärt oss att varenda aspekt av det östtyska livet var präglat av förtryck, och därför fanns det en stor törst efter skildringar som visade verkligeheten ur andra perspektiv. På samma sätt finns det en stor kunskapslucka kring den ”normala” afrikandiska erfarenheten. Jag tycker själv att boerkulturen är oupphörligt fascinerande – även utanför de stereotypa föreställningarna kring rugby, stockkonservatism och grillning. Den törsten, efter normala skildringar av boerliv, borde väl Meyer kanske kunna hjälpa till släcka?



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: