h1

Topplistor och topplistor

december 17, 2009

Man kan vara mer och mindre lycklig över att de finns och har så stor betydelse. men nu kring  jul dyker det upp  en  annan sorts listor: årets bästa. Och tidningen Fokus gör det som borde göras oftare, de frågar nämligen kritiker från andra tidningar om deras val. Då undviker de det som kan ske när en tidning gör sin egen lista, att man förstärker den egna recensionen med en listplats – eller motsatsen, låter en bok försjunka i än djupare tystnad genom att inte ge den en plats på listan efter en mindre entusiastisk recension.

Fokus står alltså för rättvisan? Ja, hur skulle jag kunna tycka annat när de utser Björn af Kleens Jorden de ärvde till årets fackbok? 

Er S

Annonser

6 kommentarer

  1. Ofin fråga, men det är väl sånt bloggar är till för – hur mycket säljer en sådan bok som Björn Kleens?


    • Inga frågor är ofina – men de kan vara svåra att svara på. men eftersom Björn själv varit frikostig med uppgifter om hur mycket hans bok har sålt – på sin underhållande egna blogg – så kan jag säga att vi nu sålt nära 13 000 ex, och det är en rasande fin siffra för ett ambitiöst litterärt reportage.
      S


  2. När verk staplas i punktform blir de mest en påminnelse om ting som kunnat göras. Läsaren lämnas med en känsla av att ha försummat och inte räcka till. Värst är dock listans förvrängning av litteraturens väsen. Resumén av årets eller decenniets bästa förmedlar en bild av boken som någonting lättsammanfattligt. ”Denna novellsamling handlar om det här”, ”här är en roman om judarnas revolt mot förtrycket under andra världkriget”, etc. Som om nyanserna inte fanns. Möjligtvis nämns något om unikt språk. Men hur då? vill jag veta. Jag vill åt detaljen, analysen av scener, försöken att förstå verken från olika perspektiv. Jag vill ana sammanhang, inte få facit i poängform.


    • Åsa, samma motvilja som jag känner. Jag har läst några av fjolårets böcker ni i julhelgen och då får man lust att peta i detaljerna, nu när betygen redan är satta. jag återkommer i det ämnet.
      Svante


  3. Listor är i de flesta fall uttryck för stundens ingivelse; ett sätt att fullkomligt utbrista i en elegi för de senaste sekundernas ackumulerade intryck. Likväl säger de något. Samtidigt ingenting.

    Tvingas dagligen som litteratur-pusher frammana en palett/topp-lista av bokutgivningen för året (väl valda delar med betalda marknadsbidrag givetvis…) för att vara behjälplig i förmedlandet av innehåll. Blir det ibland/ofta krystat? Självfallet Ytligt? You bet. En vägledning in i en läsupplevelse? Ibland. Folkbildande? Förhoppningsvis. Otroligt kul? Helt klart.

    Summan av detta… Topplistor är opålitliga saker, men i sig förbaskat intressanta.

    Björn af Kleens bok var för övrigt såväl väl komponerad som ypperligt skriven.


    • Pehr,
      du fångar exakt min egen dubbelhet inför listorna och listandet. Jag hatar det, jag älskar det. De dummaste listorna är dem som jag misstänker att du konfronteras med: de som sammanställs FÖRE läsningen, och vars resultat man ser i de stora högarna i bokhandeln. Inget ont om stora ögar, vbara de uppstår EFTER läsning.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: