Archive for april, 2010

h1

5 personer gör en sommar

april 28, 2010

”Nu är det fem personer som sagt att den självklara nästa boken är den om Facebook”, skrevAndreas Ekström i mejl häromdan. Skäl nog att fatta beslut. Andra skäl: de som använder sig av FB tillbrinar i snitt 55 minuter på sajten. I snitt! Några måste alltså tillbringa halva livet där. Vad gör de? Alla kan väl inte leta gamla klasskompisar. Ett skäl till: FB vill att man stannar kvar på sajten, Google vill att man klickar sig vidare. Här vankas envig. Vilket beteende vinner? Det ligger hundratals miljader dollar i potten. Senvåren eller tidig höst 2011 kommer Andreas E med alla svaren.

Er S

Annonser
h1

Nätet, igen

april 26, 2010

Samtidigt som jag ser att första tryckningen av Andreas Ekströms Google-koden tar slut (nya böcker kommer i veckan, lugn alla) läser jag ett väldigt intressant samtal om nätet, e-böcker och upphovsrätten i tyska Die Welt. Tre chefer från förlaget Hanser med Tysklands absoluta stjärnförläggare Michael Krüger i spetsen får lufta sina erfarenheter och sin oro. Krüger har det så bra inrättat att han kan kosta på sig att som enda kontakt med den nya världen ha en mobiltelefon (som han kokett nog inte riktigt vet den gängse beteckningen för)  till vilken endast tre personer har numret; allt annat sköter han för hand (med hjälp av några anställda kvinnor, förstår man). Det han säger är likväl mycket intressant. Den som vill vinna på nätet måste övertyga såna som honom. Här Krügers avslutande replik (som svarar på frågan om det vi nu upplever är upplösningen av den kritiska offentligheten i klassisk mening):

”Denna offentlighet kommer att försvinna. Genom civilisationens hittillsvarande utveckling har det utvecklats bestämda former för vår socialistation från vaggan till graven. Dessa former förfinades, förbättrades och demokratiserades hela tiden. För 200 år sedan var inte biblioteken tillgängliga för alla, idag är de det. Samma sak med skolor och universitet, de är idag öppna för alla. deltagandet i civilisationsprocessen hade alltid den enskildes frigörelse och demokratiseringen av samhället som mål. Nätet nivellerar denna utveckling. På nätet är allt möjligt, hela tiden. Men en skolning, ett urval, differentiering och förmedlande av kunskap äger inte rum,. Frågan idag är: kommer alla de institutioner som ägnat sig åt bildning och urval av information vara i stånd att hålla jämna steg med nätets utvecklingstempo? Medan vi fortfarande diskuterar de första samhälleliga förändringarna som nätet gett upphov till, utvecklas nätet vidare i rasande fart och utlöser helt andra förändringsprocesser. Vi är inte herrar över denna utvecklingshastighet längre, den är herre över oss.  Det är fatalt. Alla tidigare revolutioner i historien hade den stora fördelen att de var kortvariga. Den franska revolutionen var kortvarig, dess verkan långvarig. samma sak med Gutenbergrevolutionen: upptäckten av tryckkonsten och det lättspridda ordet gick snabbt men det borgerliga samhället fick århundraden av tid att ställa in sig på de förändringar som den fria pressen medförde. Den digitala revolutionen däremot utvcklar en hastighet och uthållighet som gör att den på sätt och vis kan betraktas som den permanenta revolutionen. Det är en oerhörd händelse. Jag är bergfast övertygad om att vår antopologiska stuktur inte är i stånd att bearbeta en permanent revolutionering av alla våra livsvilkor. Hoppet består i att en dag överflödet av samhällelig förändringsghastighet  ska bli övermäktigt och att människor fattar ett medvetet beslut att bromsa utvecklingen. Men om det kommer att vara möjligt, givet att de stora datorkoncernerna så ostört får fortsätta att växa som de gjort hittills, det är frågan. Det är inte otroligt att de då redan har alla nödvändiga medel i sin hand för att manipulera de politiska besluten till sin förmån:”

Om detta handlar Andreas E:s bok också, på flera sätt.

Er S

h1

Mabanckou tar England

april 22, 2010

Alain Mabanckou, vår kongolesiska författare, skickar mig en underbar länk, här har ni den: hans ”Slut på kritan”  är med på korta listan (sex romaner)  för den engelska tidningen The Independents pris till bästa översatta roman.  Chapeau! The empire strikes back. Nu i höst kommer på svenska den roman som Mabanckou fick ett avde finaste franska priserna, Prix Renaudot för: Ett piggsvins memoarer. tag och läs.

Er S

h1

Eva Adolfson – in memoriam

april 21, 2010

Det var Eva som lärde mig läsa. Jag kom som ung man, utan andra erfarenheter än dem man får på universitetet och sommarjobb, till tidskriften Ord& Bilds redaktion. Det var i slutet av 80-talet och en finare plats att böja sitt yrkesliv på fanns inte. Dä satt då Eva Adolfson och Lasse Linder. Eva var litteraturhistoriker, skrev på en avhandling om Ivar Lo-Johansson men det enda riktigt viktiga var att hon visade mig hur noga man kan läsa, hur noga man ska läsa och hur mycket som då går att förstå. Hon var sträng, men otroligt kamratlig. Det sista var inte helt vanligt bland de vänsterakademiker som jag kände. Under alla deras grupparbeten pyrde intrigerna. Jag har en stark känsla av att det var det som gjorde att Eva höll det akademiska på distans, blev kritiker i stället och så småningom författare.

   Hon var en av de bästa kritiker som skrivit i DN under de senaste decennierna. Hon borde ha skrivit mycket mer, kanske man bad henne, kanske hon tackade nej, jag vet inte. Jag vet bara att om man gav ut en bok och Eva sa att den var bra, då räckte det. Så var det med en roman av polacken Andrzej Stasiuk, Världen bakom Dukla. Den gick nästan spårlöst förbi, men Eva förstod dess märkliga postkommunistiska mystik – och det räckte på sätt och vis för mig. Då var vi två som fattade.

Nu är hon död, det är så ofattbart dumt. Hennes romaner finns kvar. Det är ett slags tröst.

Er S

h1

När askan blev till lava…

april 20, 2010

Sällan har väl lättnad låtit så: nu spyr den inte ut aska längre, bara lava! Men lava är väl egentligen mycket värre, om man är islänning?

Men för oss svenskar gäller bara: Herren verkar dröja, molnet viker – och då kommer Jon Kalman Stefansson hit i morgon vid lunch för att förklara naturens mysterier för oss oskuldsfulla (och samtidigt säga något på ABF om sin nya roman).
Er S

h1

Himmel,helvete – och en vietnames

april 19, 2010

Plötsligt är Jon Kalman Stefansson i ropet. Allt tyder på att han kan komma hit på onsdag (ABF i Stockholm, dan därpå Stadsbibblan i Malmö) och då får han berätta för oss hur det KÄNNS att vara islänning och vulkanexpert. Förra gången han var här, för två år sen, då regnade det sprängda isländska banker från himlen, och romanen han då skulle prata om hette passande nog ”Sommarljus – och sen kommer natten”. Nu ska han hit och prata om ”Himmel och helvete”. Tajmning skulle detta inte heta på isländska, men på svenska!

En sak till: häromdagen påminde Stefan Eklund i SvD om en av de bästa romanerna om Vietnamkriget, ”Krigets sorger” av Bao Ninh. När Norstedts gav ut den 1994 var jag nybliven chef där och fick äran att hälsa honom välkommen på ett besök. Det var ett av de mest gripande möten jag varit med om. Vi är födda samma år, 1953. När han var en ung man låg han i skyttegravarna och slogs mot amerikanarna. Jag var samtidigt med och grundade en lokalavdelning av FNL-rörelsen i Spånga. Han hade presenter med sig när han kom. Dels en buddhastaty i trä, dels en liten lackdosa med några medaljer och en kompass som han tagit från stupade amerikanska soldater. Jag har allt det där kvar, naturligtvis. Samma tid, samma krig, allt annat olika. Läs den där romanen, den är oerhört märkvärdig.

Er S

h1

Katla vaknar!

april 16, 2010

Nästa vecka kommer Jón Kalman Stefánsson hit för att prata om sin nya roman Himmel och helvete. Fast bara om himlen klarnar och helvetet slutar spy ut eld och aska över världen. Mejl från Jon Kalman idag på morgonen:  ”Hvis Katla vaknar? Nogle mener at det er ikke spörgsmål om hvis, men hvornår. Og eksperter venter at et kendt vulkan i Vatnajökull (vores störsteglacier) begynder snart, ikke senere en efter 2 år, og samme gælder med Hekla. Rock´n roll!”

Jag besökte Jon Kalman och Island för ett par veckor sen. Då sa han att utbrottet var på gång. Islänningarna låter sig inte överraskas, de kan sina vulkaner, de vet vad det är att vänta på utbrott, på att vara utlämnad till naturen. Det är därför de skriver böcker som heter just så, Himmel och helvete.

Er S