h1

Eva Adolfson – in memoriam

april 21, 2010

Det var Eva som lärde mig läsa. Jag kom som ung man, utan andra erfarenheter än dem man får på universitetet och sommarjobb, till tidskriften Ord& Bilds redaktion. Det var i slutet av 80-talet och en finare plats att böja sitt yrkesliv på fanns inte. Dä satt då Eva Adolfson och Lasse Linder. Eva var litteraturhistoriker, skrev på en avhandling om Ivar Lo-Johansson men det enda riktigt viktiga var att hon visade mig hur noga man kan läsa, hur noga man ska läsa och hur mycket som då går att förstå. Hon var sträng, men otroligt kamratlig. Det sista var inte helt vanligt bland de vänsterakademiker som jag kände. Under alla deras grupparbeten pyrde intrigerna. Jag har en stark känsla av att det var det som gjorde att Eva höll det akademiska på distans, blev kritiker i stället och så småningom författare.

   Hon var en av de bästa kritiker som skrivit i DN under de senaste decennierna. Hon borde ha skrivit mycket mer, kanske man bad henne, kanske hon tackade nej, jag vet inte. Jag vet bara att om man gav ut en bok och Eva sa att den var bra, då räckte det. Så var det med en roman av polacken Andrzej Stasiuk, Världen bakom Dukla. Den gick nästan spårlöst förbi, men Eva förstod dess märkliga postkommunistiska mystik – och det räckte på sätt och vis för mig. Då var vi två som fattade.

Nu är hon död, det är så ofattbart dumt. Hennes romaner finns kvar. Det är ett slags tröst.

Er S

Annonser

2 kommentarer

  1. Den sällsynt begåvade, roliga och tankeskarpa Eva Adolfsson var verksam som författare till för ett par veckor sedan. Hon arbetade då på en roman inspirerad av hennes norska mors livsöde.
    Eva skrev aldrig färdigt doktorsavhandlngen om Ivar Lo Johansson. Sara Lidman tyckte att hon istället skulle ha skrivit om sin far, arbetarförfattaren och kommunisten Gunnar Adolfsson.
    Debutboken är ” I hennes frånvaro”
    Den första roman som jag förälskade mig i av Eva Adolfsson – långt innan vi blev vänner – är ”Till Moskva”. Berättelsen om 20-åriga Agnes upplevelser som stipendiat i Moskva 1962-1963.
    Eva var Augustnominerad två gånger (både i fackboksklassen och skönlitterära klassen), fick Sveriges Radios läsarpris för den helt underbara ”Förvandling” (som har Hamsuns ”Sult” som metatext).
    Alldeles nyligen fick hon ett stort pris och drömde om att bjuda sin stora familj på en resa för prispengarna.
    Oerhört älskad har henne sista roman blivit.”En liten historia”.
    En kärleksroman om en kärlek vid sidan om äktenskapet, en kärlek mellan snälla människor som inte förhärjar omgivningen med sina känslor.

    Det var inte alls längesedan som vi firade utgivningen av ”En liten histora” med en vild fest, där den vackra Eva dansade hela natten. Mest tango.

    Eva har inspirerat mig på alla de sätt och jag saknar våra samtal. Men, som du skriver, Eva Adolfssonss romaner och essäer finns kvar.
    Sara Lidman,Stina Aronsson, Joyce Carol Oates, Marina Tvestajeva hör till de författare som hon tecknat kunnigt och kärleksfullt.
    Till exempel i ”I gränsland. Essäer om kvinnliga författarskap”.

    lena kjersén edman


    • Lena,
      så fint att du fyller på. Hoppas fler gör det, här eller annorstädes.
      Svante



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: