Archive for april, 2011

h1

Vad handlar ”De imperfekta” om?

april 19, 2011

Romaner ska liksom inte ha målgrupper. Eller så ska målgrupperna vara så stora (svenska folket, alla män, kvinnor över 20, etc) så att  begreppet blir meningslöst. För hur ska en målgrupp till följande roman se ut: en barndomskildring från 70-talet? Ja, nu kan man ju fixa till det så att det uppstår en målgrupp: en skildring av en 12-årig fågelskådare (för alla er som känner en sån, eller har varit en sån). Eller en småbrukares helvete (för alla lidande bönder). Eller en Smålandsroman (för alla Moberg-fans). Nej, Tomas Bannerheds Korparna har bara en ”målgrupp”: såna som läser romaner.

   Med en annan ny bok har vi ett liknande ”problem”. Har Tom Rachman skrivit en roman om underbara och märkliga människor som råkar arbeta på en tidning – eller har han skrivit en roman om en tidning som råkar befolkas av underbara och märkliga människor? Boken har just kommit ut och de flesta kritiker har – hittills – valt den senare beskrivningen. Det har jag personligen en viss förståelse för, jag är skadad av för mycket tidningsläsande, men här på vårt lilla förlag är vi kluvna, för de andra läser romanen på det förra sättet. Det där med tidning är bara en händelse, en intressant händelse visserligen, men inget mer. Och hade tidningen i stället varit ett försäkringsbolag eller ett mejeri så hade vi aldrig talat om målgrupp, men nu är målgruppstanken lite lockande; hur jagar vi fatt i alla journalisterna och berättar att de just fått en ”egen” roman?

   Sådär kan man hålla på. I nästa vecka kommer Tom Rachman hit (Kulturhuset 28/4), då kan vi fråga honom själv. Han lär vara förberedd på frågan.

Er S

PS För övrigt tycke jag att uppmärksamheten kring den kinesiske konstnären/arkitektemn Ai Weiweis försvinnande är plågsamt liten. Hade Gert Wingårdh snappats och förts bort av de svenska skattemyndigheterna hade nog fler än hans kompisar jagat upp sig.

h1

Min mamma gick hela nätterna och reciterade tyska dikter…

april 4, 2011

Nej, inte min mamma, men Lizzie Dorons. Hennes mamma var helt säker på att dottern sov och så gick hon runt och läste Goethe och Schiller högt för sig själv för att få höra det tyska språket. På dagarna kastade hon bort allt tyskt, vägrade att ta emot krigsskadestånd, blonderade dottern (”de tar inte ljushåriga…”).

   Lizzie D är i stan, hon har erfarenheter och berättelser i sig som får en att blekna:  t ex om sitt arbete tillsammans med en palestinsk filmare. Hon skriver en bok on hans familj, han gör en film om hennes. Förstår ni varandra bättre nu? Ja, men det gör inget enklare, tvärtom, svarar hon.

   Vi pratar vidare på torsdag kl 19 på Judiska museet (om hennes bok varför kom du inte före kriget?), det verkar finnas hur mycket som helst att tala om. T ex varför hon fortfarande är bra på att samla ihop en skock får.

Er S