Archive for juni, 2011

h1

Inget gnäll, tvärtom!

juni 15, 2011

Alla som ger ut böcker vill att de ska verkan. Ibland har de det. Fick ett mejl från Astrid Seeberger, en av våra författare (just idag onsdag  intervjuad i DN, förresten), författare till Den skamlösa nyfikenheten, en bok om det livsviktiga samtalet mellan läkare och patient. Det delar man gärna med sig av:

”I den intensiva debatten om sjukvården i vårt land betonas ofta hur viktigt det där patient-läkar-samtalet är. När jag nu har rest runt i landet och talat om min bok, har jag slagits av vilken enorm längtan det finns hos läkare, sköterskor och annan sjukvårdspersonal att ha tid för patienterna, tid att föra ett gott samtal, tid att ge en god vård där det naturvetenskapliga och humanistiska synsättet förenas. Och kanske sker något i landet. På reumatologen på Danderyds sjukhus har man förlängt mottagningstiderna: Patienterna får träffa sin doktor i 45 minuter. Och när man nyligen inom Stockholms Medicinska Råd, som samlar ordförandena i varje specialitet i Stockholms Läns Landsting, diskuterade den framtida sjukvården som kommer att innebära skärpta effektiveringskrav, framkom att landstingsledningen insåg betydelsen av ett gott patient-läkarsamtal, att man måste värna om det.”

Verkan, var det. Direkt, indirekt – det spelar ingen roll, det skänker mening åt det man håller på med.

Er S

Annonser
h1

Vad ska vi göra med Kina?

juni 6, 2011

Man vill alltid göra något bra. Och helst något viktigt. Nu håller jag på med något som känns viktigare än nästan något annat de senaste åren: utgivningen av Liu Xiaobos bok  ”Jag har inga fiender, jag hyser inget hat”. Den kommr i höst, lagom till årets Nobelprisceremoni, eftersom Liu fick föra årets fredspris

Ingen fråga i världspolitiken är just nu större eller viktigare än den som handlar om vårt förhållande till Kina. Inte för att de köper våra bilföretag utan för att de driver världspolitiken i en anti-liberal rikltning, för att uttrycka det plågsamt grovt. När de kinesiska myndigheterna fängslade den världsberömde konstnären Ai Wei wei för nu två månader sen, var det helt uppenbart att de ville berätta för världen: vi gör precis vad vi vill med våra medborgare och precis när vi vill.  (I en krönika i radion berättade jag mer om detta.) I London kan  man just nu, på Somerset House,  se en utställning med Ai Wei weis verk, det är oerhört fascinerande. man kan bara hoppas att svenska museer inser sitt ansvar och visar hans konst här.

Under ett  par månader 1988-89 umgicks Ai Wei wei och Liu Xiaobo i New York. Ai hade bott där sen länge och skaffat sig ett namn som konstnär. Liu var nykomling, kunde ingen engelska, umgicks mest i kinesiska exilkretsar, var ett tag betänkt på att söka asyl, men for hem när protesterna satte igång våren -89, de som skulle sluta med massakern på Himmelska fridens torg den 4 juni 1989. Liu blev ett slags hjälte, men är ingen enkel person, det framgår av den, vad jag vet, enda biografi om honom som finns utgiven, skriven av Bei Ling, en vän från motståndet. Men det som också framgår är att Liu inte bara var viktig då, utan att han har en oerhört viktig roll att spela, också där han nu sitter i fängelse i nordöstra Kina, 500 km från hemstaden Beijing. Om han blir en ny Mandela kan ingen veta, det är ju heller inte nödvändigt för att vi ska lyssna till honom.

Hans bok är stor, på alla sätt, vi jagar just nu stöd till översättningen för att frigöra medel till en lansering som gör att den inte passerar så obemärkt som de kinesiska myndigheterna skulle vilja. Det är inte helt enkelt kan jag säga. Någa väldigt stora organisationer med auktoritet och med mänskliga rättigheter påi programmet har inga medel att stödja en så här översättning med, trots att de både inser och bedyrar hur behjärtansvärt det vore. Vi jagar vidare, alla tips mottages tacksamt, kineserna vill tysta Liu och Ai, då måste vi se till att de hörs.

Er S