Archive for maj, 2012

h1

En vän är död, våren står stilla en stund

maj 15, 2012

Thomas von Vegesack var en av mina bästa vänner. För tre veckor sen ringde han mig och sa att nu var det snart slut, cancern hade spridit sig. Vi skulle ses, några dar senare, men då var han för trött, och sen gick det för fort. De sista replikerna blev hängande i luften. Vad skulle jag ha sagt, vad skulle han ha svarat?

   Jag skulle ha sagt: du lärde mig jobbet. En gång i tiden arbetade jag för honom som lektör på Norstedts. Thomas tittade på oss lektörer – Staffan Söderblom, Anders Olsson, Jan Stolpe och jag – och hoppades att vi skulle ha hittat något mästerligt i högen av insända manus. Det gjorde vi nästan aldrig, i alla fall inte jag. Men jag glömmer aldrig hans muntra melankoli.

    Jag skulle ha sagt: jag levde på dina böcker. Först som lektör, sen som kritiker och till sist som din efterträdare som förläggare på Norstedts. ”Dina” böcker – det var tyskarna, ungrarna, ryssarna, allt det som jag inte kände till tidigare och som gjorde världen större. Vilka klyschor!, skulle du svarat. Sanna ändå, skulle jag ha invänt. Och då skulle du nickat. Du hade en förmåga att vara stolt över bra saker. Somliga misstog det för fåfänga. De tråkiga misstog det för fåfänga.

   Jag skulle ha sagt: jag var avundsjuk på dig för att du kände de stora tyska författarna: Böll, Wolf, Grass. jag hade gärna också känt dem. Christa Wolf drack jag te med en gång, tack vare din introduktion. Det var artigt men stelt. Du slutade aldrig att låtsas upprörd över att hon en gång angripit dig som kallakrigshetsare för att du, precis som alla andra läskunniga, ansåg att hennes roman om den sorgsna Christa T handlade om DDR och inte bara om livet i allmänhet. Men jag trodde aldrig på din upprördhet, jag tror att du vara ganska stolt över att hon tog dig på ett sånt dödligt allvar.  Så uppstod det stiliga ryktet: T v V publicerar alla tyska författare utom dem som får N-priset. Och då skämtade du – eller om det var någon annan? – om att Böll tyckte lite synd om dig  så han gav dig och Norstedts sina noveller. Jag tror de överlever romanerna, en liten tröst för dig, kanske.

    Jag hade sagt: jag tror inte att du kan bli lycklig utan bra böcker och intressanta författare. Då hade du nog invänt att det var annat som gjorde dig lycklig och jag hade kanske velat tro dig. Och till alla de andra, läsarna, författarna,  kollegerna hade jag sagt: med dig dör ett stycke förlagskultur. En sådan relation till den europeiska litteraturen, till de europeiska intellektuella som du hade, den försvinner inte, men såna som du får inte utöva såna passioner i ledande ställning på ledande förlag. Du levde ditt förläggarliv i centrum, dina efterföljare kommer att leva sina i periferin. Det är inget konstigt med det, det där ögonblicket i centrum var fint, vi ville bara atro att det var något annat än ett ögonblick, det är det som gör oss lite sentimentala. Du var också ganska sentimental, det var det som gjorde att vi var många som tyckte så mycket om dig.

   Det är en otroligt vacker morgon idag. Buskpionen kommer nog att blomma i år, för första gången, plommonträdet står i full blom men eftersom det inte är så varmt sitter blommorna kvar, kanske hela veckan. Rådjuren lyckades komma åt rosrona på söderväggen trots mitt nät. De är smartare än jag, eller bara hungrigare.

   I förra veckan var jag i Berlin och mötte en av våra nya författare. Olga Grjasnowa, 27 år, rsyk-judinna med rötter i Baku. Nu skjickade hon mig just en länk med sin kommande dagbok från Melodifestivalen i Baku som hon naturligtvis ska bevaka för tyska medier. Hon var helt förtjusande, hennes debutroman liger här på bordet för översättning: Ryssar är såna som gillar björkar. Bra titel.

   Thomas, henne skulle jag gärna ha berättat mera för dig om.

Din S

 

Annonser