Juli Zeh – en (kärleks)förklaring

Onsdagen den 9 marskommer Juli Zeh till Stockholm och Kulturhusets Internationella författarscen. Varför ska man gå dit och lyssna? Jo:

Om man tycker att litteraturen rymmer möjligheter att gestalta intelligenta frågeställningar, att med hjälp av skönlitteraturen utforska saker som samvetslöshet, homosocialitet, superintelligenta flickors möjliga och omöjliga roller i ett samhälle som känner skräck inför dem, då ska man gå dit.

Om man vill möta en blixtrande snabb författare, ska man gå dit.

Om man vill höra ett försvarstal för fiktionen på den troskyldiga sanninslidelsens bekostnad, då ska man gå dit.

Om man vill veta hur en författare förenar dikt med juridik, då ska man gå dit.

Om man vill veta varför en ung tysk författare är rädd för hälsodiktaturer och varför samma författare som nog tränat mer än de flesta varnar för  påbjuden fysisk fostarn, då ska man gå dit.

Om man vill veta om hon läst Karin Boye, då ska man gå dit.

Om man vill ha intellektuell underhållning på högsta nivå, då ska man gå dit.

Hör av er om ni behöver fler anledningar. Kl 19, Kulturhuset, Stockholm, onsdagen den 9:e.

Er S

Om man vill veta hur olika man kan skriva och ändå vara sitt eget uppdrag trogen, dvs

Skidförlaget – Carolaförlaget

I helgen blev förlaget igenkänt ute i spåret (eller snarare i kaffestugan efteråt):  tillsammans med Sverker Sörlin, Björn af Kleen, Torbjörn Nilsson och min son Anton begick vi långa slingan (18 km) ute vid Lida i fantastiska spår och strålande sol. Och när vi avnjutit en välförtjänt kopp kaffe blev vi igenkända av en kollega (förläggaren på Volante). Avslöjade. Nu åtrstår det bara att få på Hästvedapojken Jesper Högström ett par skidor. Vintern är lång.

Och för att ingen, absolut ingen ska veta vad vi är för ett slags förlag (utöver ett för skidnördar) har vi beslutat att ge ut en bok om Carola.  Johanna Koljonen och Andreas Ekström var så övertygande när de berättade om sin idé att det bara var att ge sig. I höst kommer den ut, följ arbetet i realtid på www.carolaboken.se.

Er S

Tharirtorget ur ett otroligt svenskt perspektiv

För ett ögonblick handlade rapporteringen rån Tharirtorget om dem som stod där. Nu handlar den återigen om oss. Björn Wiman (oförskyllt, DN)) och Åsa Lindeborg (förskyllt, i AB) tar rapporteringen som förevändning för att djupanalysera vad vänster resp liberaler – egentligen! – är. Det handlar om klassperspektivet på torget, om vilket ingen av dem egentligen kan veta så mycket, så i stället för fakta blir det spekulationer. Och klart är att om inte Björn W tydligt deklarerar att allt som händer i Egypten hänger ihop på ett glasklart sätt med allt annat hemskt så må han brinna på liberalernas eget bål i helvete i all evighet.

   Intressantare då med Per Jönssons fundering i DN idag om huruvida det egyptiska upproret är brett och fokligt eller litet och begränsat. Han jämför med Iran, en jämförelse med DDR kan vara minst lika intressant. Där handlade det också om en genomkorrupt regim med väldigt stöd i befolkningen, inte ideologiskt baserat precis, utan beroende av lika delar rädsla och privilegier. En liten begränsad grupp stod för det aktiva motståndet, några väldiga demonstrationer hösten -89 bringade regimen på fall. Sen vägrade folket i det följande valet att tacka den lilla modiga klicken som hade fått den förlamande skräcken att släppa, men den breda majoriteten valde demokratiska partier ändå. Varför skulle det inte kunna gå på ett liknande sätt i Egypten? Varför skulle inte den breda massan där kunna vara mottaglig för en nomal demokrati utan bara mistänkas för att vara ett lika lätt byte för islamisterna som de varit för Mubarak?  Jag vet inte, men det kan ju vara lämpligt att låta spekulationerna gå i flera riktningar, inte bara i de enklaste.

Er S

Bildts olidliga arrogans

Carl Bildt, citerad ur minnet  i TV från Bryssel igår: ”Den som vill störta Mubarak får bara Suleiman. Där måste ni tänka lite längre.”  De är för kortsynta, de där hundratusen som står på Tharirtorget. De har inte fattat att det är komplicerat det här med diktaturer. De borde fråga Carl Bildt. Han tänker längre. Precis som EU. De har tänkt längre, tänkt Mubarak, i trettio år.

Tänk er Bildt säga till ryssar som ville störta Lenin, spanjorer som ville störta Franco, kambodjaner som ville störta Pol Pot: tänk lite längre.

Det är olidligt att höra Bildt undervisa oss alla.

Er S